Igår kväll var den jobbigaste kvällen på dessa tre veckor sen jag fimpade. Att det var en jobbig kväll hade inget att göra med ciggaretten, utan att det blev en jobbig situation som jag inte riktigt visste hur jag skulle hantera.

Så jag tog min ciggarett, oh tändaren, gick ut på balkongen, satte ciggen i flabben och skulle tända den. MEN JAG KUNDE INTE FÖRMÅ MIG ATT TÄNDA CIGGARETTEN! Jag ringde till mamma, arg på mig själv för att jag inte kunde förmå mig tända ciggarettjäveln som jag verkligen ville röka just då!

Hon pratade lite med mig, och ja, det kändes väl inte bättre, men hon tyckte det var bra att jag inte rökt och var stolt över att jag inte gjorde det just då.

Idag... Vill jag fortfarande röka en ciggarett, men jag vet att jag kommer ångra det och jag kommer aldrig tillåta mig själv att göra det. Att göra sig själv besviken är det värsta man kan göra.